Dare To Be Different med Ossie Ardiles: Min historia

Om intervjuserien “Dare To Be Different”

Dare to be different handlar om de som vågar gå sin egen väg, de som vågar vara annorlunda. Serien består av en rad intervjuer med före detta Premier League spelare som tagit just den resan och vi har låtit dem berättade för oss hur olika deras vägar till toppen har sett ut. 

När vi ändå haft spelarna på kroken har vi tagit tillfället i akt att fråga dem om deras syn på den aktuella situationen i deras respektive gamla klubbar. Varje intervju är därför uppdelad i två delar, en som vi valt att kalla “Min historia” och som handlar om just detta, och en som valt att kalla “Aktuella händelser”.

Du hittar alla intervjuer med de före detta Premier league karaktärerna här. 

Intervjun med Ossie Ardiles genomfördes tillsammans med en journalist från Daily Mirror som också frågade ut Ardiles om hans syn på Harry Kane och dagens Spurs, du kan läsa mer om det i del två av intervjun.

Ossie Ardiles: Min Spurs-historia 

“När jag anlände till Tottenham var det en perfect match mellan mig och supportrarna, eftersom jag alltid trott att fotboll behövde spelas på ett särskilt sätt.”

Ossie Ardiles reflekterar över sin syn på hur fotboll ska spelas och hans filosofi om anfallsfotboll som var nyckeln till hans identitet under hela karriären, både som spelare och manager. 

Det var en berg- och dalbanekarriär som tog honom från Argentina till England, ledde honom till att att bli världsmästare och faktiskt en av pionjärerna i den engelska fotbollen då han blev en av de första utländsk härkomst att spela i ligan. Inte minst vann han dock Tottenham-supportrarnas hjärtan och gick hela vägen till att bli en klubblegend. 

Inte minst var det en karriär som hade allt och som alltid följde Ardiles principer; att spela en anfallsinriktat, attraktiv fotboll och att inte vara orädd för att rucka på reglerna. 

“När en utmaning dyker upp är det närmre 99,9 % chans att jag antar den. Och utmaningen i att komma till England och spela år 1978 var absolut enorm.” 

Ardiles pratar om sitt val att flytta från Huracán i hemlandet Argentina till England och Tottenham direkt efter att ha vunnit Fotbolls-VM med sin nation på hemmaplan. Han var då 26 år gammal.

Att vinna Fotbolls-VM 

“Det var fantastiskt att vinna VM, det var extraordinärt”, säger Ardiles. “Men efter att ha vunnit tänkte jag att jag behövde en ny utmaning och valde därför att fortsätta min karriär i Tottenham. Det var ett underbart äventyr redan från början” 

Ardiles anslöt till Tottenham tillsammans med landsmannen från VM-vinnarlaget, Ricky Villa. I Spurs blev duon blev de första utländska spelarna att spela för en av Englands toppklubbar efter upphävandet av ett 47 år gammalt förbud från Fotbollsförbundet gällande lagens värvning av utländska spelare. 

Medan paret bröt mönstret och lade grunden för framtida generationer ledde deras ankomst till en omfattande debatt i landet, där både spelare och politiker öppet talade emot värvningar av talanger från utlandet. 

“Många människor rekommenderade att jag inte skulle flytta”, säger Ardiles. “När jag anlände till England slog många vad om hur länge jag skulle hålla eftersom jag var mindre än andra spelare och de sa att jag bara skulle stanna i tre eller fyra månader samt att jag inte skulle överleva vintern… Det var en otrolig utmaning, men jag ångrar det inte en sekund.” 

Det var en flytt som han snart skulle skörda frukten från, med Tottenhams fans som fullständigt älskade mittfältsgeniets kombination av utmärkt touch, dribblingar och passningsfärdigheter. Ardiles lärde sig detta genom att spela fotboll på Argentinas gator och fick smeknamnet ‘Pitón’ (pyton) av sin bror, på grund av hans ormliknande dribblingsfärdigheter, som höll i sig under hela hans karriär. 

Med Ardiles hjälp gick ett Tottenham,  som vid tiden även innehöll framstående spelare som Villa och Glenn Hoddle, vidare till att vinna två FA-cuper och en UEFA-cup inom loppet av tre år mellan 1981 och 1984. 

Finalen i FA-cupen 

Ardiles stod i centrum för uppmärksamheten på fler än ett sätt i FA-cupfinalen mot Manchester City 1981. Inte minst så spelade Tottenham-truppen in sin cupfinalssång titlad “Ossie’s Dream (Spurs Are on Their Way to Wembley)” med Chas and Dave. Sedan spelade mittfältaren en nyckelrollen i finalen som slutade 1-1, vilket på den tiden betydde omspel. Även omspelet spelades på Wembley och är en match som blev berömd för Villas ikoniska vinnarmål.

“Det var en av mina drömmar att spela på Wembley”, säger Ardiles, och refererar till sångtitelns ursprung. “Wembley är fotbollens katedral. Om det fanns en arena jag drömde om att spela på när jag växte upp så var det Wembley. Låten kallades “Ossie’s Dream” av många anledningar, men den som stal showen var Ricky tack vare hans fantastiska mål i finalen och jag var så glad för hans skull.” 

Ardiles tillade: “Att vinna UEFA-cupen var också drömlikt. Det var som om någon skrev manus åt mig till en riktigt stor film och allting var ett lyckligt slut. Att vinna UEFA-cupen och att göra det inför våra egna supportrar (i returmatchen) med en straffläggning var helt fantastiskt.”

“Våra supportrar spelade en otrolig roll eftersom vi i just denna match var underlägsna på grund av skador. Men på något sätt lyckades supportrarna pusha och pusha oss tills vi vann. Det var en av Tottenhams vackraste kvällar och även en av de bästa kvällarna i mitt liv.” 

Ardiles tid på White Hart Lane avbröts dock när hans argentinska rötter än en gång orsakade kontroverser. Denna gången, i kölvattnet av Falklandskriget mellan Storbritannien och Argentina, blev det svårt för mittfältaren att spela i England och han lånades ut till Paris Saint-Germain i sex månader under säsongen 1982-83. 

“Det var väldigt tufft”, minns Ardiles. “När allt kommer omkring utövade landet där jag föddes och som jag älskar krig mot det land som adopterat mig och som jag också älskar. Att befinna sig mitt emellan var en otroligt tuff situation att vara i. Men när jag kom tillbaka pratade jag med Ricky (Villa) och vi insåg att vi kommer vara en bro mellan de två länderna genom fotbollen.” 

“I Argentina började de prata om det eftersom vi var i den engelska fotbollsligan och i England började de prata om det eftersom vi var i Argentinas landslag – det var ett sätt att sammanföra de två länderna. Vid den tiden fanns det inte ens en ambassadör här. Förhållandet blev bättre och bättre lite i taget och nu är det ett normalt förhållande, någonting jag är väldigt stolt över.” 

Väl tillbaka i Tottenham stannade Ardiles där tills 1988, och blev även interimstränare år 1987, innan han lämnade för spel i Blackburn, QPR och Fort Lauderdale Strikers i USA och Swindon. 

“När jag anlände till Tottenham fanns det en slags mentalitet tillsammans med supportrarna, eftersom jag alltid trott att fotboll behövde spelas på ett särskilt sätt.”, säger Ardiles. “Jag tycker att fotboll är en del av showbusiness. Vi måste ge underhållning av mycket hög kvalitet. Jag håller 100 % med i “To dare is to do” – vårt motto i Tottenham – och jag håller med om att Tottenham vann European Cup Winners’-cupen och ligan med stil på 1960-talet. Det fanns alltid en sorts gemenskap mellan oss.”

Ardiles tränarkarriär 

Efter att slutligen ha tagit av sig fotbollsskorna gick Ardiles vidare som manager i Swindon 1989. Fortfarande hängiven sina anfallsprinciper, ersatte Ardiles klubbens taktik med långbollar med vad som senare blev känt som Samba-stilen. Swindon fortsatte och vann en befordran till toppligan för första gången i sin historia, bara för att rånas på den på grund av finansiella problem. 

Efteråt följde jobb i West Brom och Newcastle, innan Ardiles återvände hem till White Hart Lane för att coacha Tottenham år 1993. Han sparkades slutligen under sin andra säsong i klubben på grund av dåliga resultat, men det var en spännande tid med ankomst av sådana som Jurgen Klinsmann. Ardiles satt sin “berömda femma” med forwards; Klinsmann, Teddy Sheringham, Darren Anderton, Ilie Dumitrescu och Nick Barmby. Ardiles fortsatte att underhålla ända tills slutet av sin tid i Tottenham, precis som han gjort som spelare. 

“Tottenham var ingen lycklig plats att vara på i det läget”, säger Ardiles. “Om du ska göra något i Premier League behöver du att alla, från högsta toppen till längst ner i botten, sjunger samma sång – från lokalvårdarna till spelarna. Vid den tiden kunde jag se att vi var väldigt uppdelade vilket kostade oss mycket och det tog mycket lång tid för Tottenham att återhämta sig. Det är en sak jag ångrar i mitt liv – att jag kunde föra över sättet jag spelade till sättet jag ledde över hela världen, men inte i Tottenham.” 

Trots bakslaget var de banbrytande spår som Ardiles visade som spelare aldrig något som lämnade honom. Hans ledarkarriär fortsatte att ta honom runt hela världen och utöva sin magi i länder som Japan, Syrien, Israel, Mexiko och Paraguay. 

Och trots besvikelsen i Tottenham erkändes Ardiles betydande bidrag till klubbens framgångar under 1980-talet år 2008 när han blev invald i Tottenham Hotspur Hall of Fame. 

“Det var ett stolt ögonblick, helt underbart”, säger Ardiles. “Men den enda saken i mina tankar var att tacka alla de människor som gjorde det möjligt, speciellt mina medspelare, för utan dem är jag ingenting. Fotboll är laget. Du spelar med 11 spelare, så om vi gör det bra gör hela laget det bra. Vissa individer skiner lite mer men saken är att det alltid är laget som kommer först. Det var så vi vann FA-cupen, och därför vi vann VM, eftersom vi alltid kunde sätta laget främst. 

På Casumo kan du hitta odds och betting på Premier League. Att spela på odds hos Casumo ska alltid vara roligt. Spela ansvarsfullt och kom ihåg att åldersgränsen för spelande är arton år fyllda.

---

Åldersgräns för spel: 18 år | Spela ansvarsfullt – spel kan vara beroendeframkallande | Behöver du hjälp finns Stödlinjen: 020 81 91 00 | Regler & Villkor gäller | Stödlinjen.se